Funderingar i natten

Jag har tidigare jobbat på en plats som är säkerhetsklassad. Även om det skrevs felaktigheter eller annat i tidningarna så kunde vi inte gå ut och kommentera dessa felaktigheter offentligt eftersom vi då hade brutit mot lag och förordningar. Det kändes jobbigt att inte kunna gå i svaromål på direkten, men som privatperson kan man ju inte gå ut med ett ställningstagande för en hel organisation, och det med all sin riktighet. Det var tvunget att gå i flera instanser och granskas av jurister om det skulle skrivas någonting för att inget skulle kunna feltolkas, citeras så sammanhanget blev fel osv osv.

Jag känner likadant idag. Det skrivs om organisationer öppet på webbplatser och organisationerna bör inte uttala sig på offentliga platser om det som handlar om organisationernas arbete. Dessutom är flödet numer med Internet så snabbt att man inte hinner ta ställning innan ett nytt påstående är ute på nätet som driver diskussionerna framåt. I en rasande takt och ”sanningarna” blir större och större. 

Varför ställs inte frågorna direkt till de de berör? Varför går drevet på uppgifter som bara kommer från den ena sidans åsikter när den andra sidan inte kan/bör/ens vill, ta till samma artilleri.

 Jag har full förståelse att det som hände i Bjästa kunde hända För i Internets värld blir sanningar som inte kommenteras till just sanningar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0