Heilas näthörna

...hon som har tagit hunden i träning.




Jullegubben har ju lite attitydsproblem i möten med andra hundar, och jag har varit lite bekymrad. Igår var vi på promenad med Kasper, en labradorhanne. I början visade Julle lite tänder och verkade lite fundersam, men efter att ha promenerat brevid varandra en halvtimme så verkade han ha ändrat uppfattning. Vi gjorde ett försök att gå in på Kaspers tomt och släppa dem lösa. Det blev lek och bus med bara någon morrning när kasper visade intresse för samma saker som Julle.

Idag har det lekts med grannens Mira, Norsk Buhundstik som äntligen slutat löpa. De har farit omkring som två galna troll tills tungan hängde som en slips. Även en kortare promenad tillsammans med Kasper och hans matte var uppskattat av Julle som vänligt hälsade utan dåligt uppförande.

Matte är glad och nöjd.

Nu blir det ju väldigt mycket hund i bloggen av förklarliga själ. Men jag pysslar faktiskt liiiite mellan hundpromenader och hundgosningarna.

Det är ju Alla hjärtans dag snart, och jag tänkte göra lite kort så det finns när det är dags. Detta är det första jag gjort. Bilderna blir ju usla, men jag skyller på vinterljuset ;-)

Försöker träna med Julle lite grann varje dag. Mest inkallning, för det känns viktigast just nu att han kommer när jag vill. Så här kan det se ut när han varit duktig.


Belöning blir det naturligtvis när han gjort rätt, och idag hade jag köpt ett nytt sorts godis. Det var kex med köttfyllning och var rätt stort i formatet. Det tog tid att äta upp den belöningen så vi får nog hitta en annan sort. Så här kan det se ut när alla smulor ska ätas upp.


Tips på extra gott hundgodis emottages tacksamt.

Jonas har ju deklarerat att han vill ha en lillebror i flera år. Jag fick höra på senaste kvartsamtalet att han hade tagit upp ämnet på en samling i klassen.
Han sa: -Jag vill ha en lillebror, men mamma säger att det blir det absolut inte. Du kan ha Nisse (katten) som lillebror. Mn kan ju inte ha en katt som lillebror heller!
Nä det kanske man inte kan, men nog verkar det som vi har fått en lllebror i huset nu i alla fall. I natt var det nattvak eftersom jag inte är van det trippande ljudet av små klor mot golvet. Inte heller är jag van hundlukten som blev rätt frän och intensiv inne i sovrummet efter ett tag. Och kl 05 verkade det helt klart som om han ville något, och mycket riktigt var han akut nödig. Då hade jag inte ens somnat ännu.

Här kommer bilderna på "bröderna"

Ja, vi har gjort det. Skaffat hund! Det har varit på gång många gånger, men nu är det gjort.

Han är 10 månader och av rasen Shiba. Tränad i lydnad, så nu gäller det för oss att bibehålla hans kunskaper.

Tanken är att han ska bli min och hela familjens aktivieringskompis. Jag behöver någon som tvingar mig att komma ut. Min kropp förtvinar sakta pga av all att jag inte rör på mig. Min värk har gjort att jag blir mer och mer stillasittande och det gör mig nog inte bättre direkt. Självklart kommer det dagar när jag inte klarar av att aktivera honom, men jag har försäkrat mig om hjälp när det inträffar. Fler rapporter kommer.

Utgångsläget var att jag ville använda just det här pappret och fotot tillsammans. Det var inte så lätt minsann, eftersom det egentligen inte fanns nån färg som gick igen i både pappret och fotot. Det fick bli att låta pappret bestämma det mesta.

Fotot älskar jag verkligen. Jag minns precis när det är taget. Efter en jobbig dag ensam med bägge barnen sjuka, bestämde lilleman att han tvunget måste äta just som jag skulle natta den större. Men man är väl kvinna så det blev knästående amning med samtidig sagoläsning och godnattsjungning. Och bägge pluttarna somnade så sött. När jag sen satt och betraktade de små sovande änglarna var det väldigt lätt att älska dem gränslöst.

Jag har mycket blommor men är dålig på att använda dom. Ofta ser jag andras kort och LO:s med mycket blommor på och tycker att de är jättefina. Sen när jag försöker använda dem själv, slutar det ofta med att jag plockar bort de flesta innan jag är klar. Nåväl, nu har jag i alla fall tvingat mig själv att använda så många jag bara kunde.

Stämpeln är från Penny Black.

Har länge haft funderingar på vad man ska hitta på med alla gruppbilder fån dagis och skola. Funderingarna har varit allt ifrån att göra collage till att göra nån form av tavlor ovanpå varandra efter ålder. Men sen ramlade jag ju över denna fantastiska hobby så då är ju saken igentligen löst...hm. Man ska ju komma till skott också förstås.

Nåväl, jag har gett mig ikast med gruppfotot från min 7:e klass. Inte det bästa kortet på mig skulle jag vilja säga. Nördvarning!

Vår yngste son är totalt militärgalen. Allt ifrån vad för kläder som används vid olika tillfällen, till de olika krigen och slagen. Han älskar att leka med kaplastavarna och sina plastgubbar, och bygger upp hela landskap med dessa. Lite fundersam blir man ju över detta stora intresse. Men samtidigt glad över att det faktiskt leks med något istället för TV och dataspel.

Senast har det varit tjat om en stålhjälm. En kväll tvingade hn mig att leta efter en på nätet, och det var inget vidare bra utbud. Visst fanns det många hjälmar, men frakt på en sådan blir ju rätt dyr. Till slut ringde jag Överskottsblaget, och de hade i butiken i Solna. Så det blev att ta med sonen dit för att köpa en hjälm. Väl där visade sig utflykten vara riktigt lyckad, för jag hittade en bävernylonoverall i storlek 158 som jag letat efter i över ett år.

Jag är fattigare på pengar, men rikare på pyssel.

Scrapbodan ska lägga ner. Vilket är trist tycker jag eftersom de har en hel del saker som inte finns på andra ställen. Nu har dom i alla fall 30% rabatt på hela butiken, och det kunde jag ju naturligtvis inte motstå. Här nedanför kan ni se den maffiga skörden.