Heilas näthörna

Utgångsläget var att jag ville använda just det här pappret och fotot tillsammans. Det var inte så lätt minsann, eftersom det egentligen inte fanns nån färg som gick igen i både pappret och fotot. Det fick bli att låta pappret bestämma det mesta.

Fotot älskar jag verkligen. Jag minns precis när det är taget. Efter en jobbig dag ensam med bägge barnen sjuka, bestämde lilleman att han tvunget måste äta just som jag skulle natta den större. Men man är väl kvinna så det blev knästående amning med samtidig sagoläsning och godnattsjungning. Och bägge pluttarna somnade så sött. När jag sen satt och betraktade de små sovande änglarna var det väldigt lätt att älska dem gränslöst.