Heilas näthörna

Nu är Nikkis valpar 3 v och så här söta. Killarna överst och lilla tjejen sist. På lördag får jag träffa dom live igen.

På fredag blir en dröm verklighet. Då blir jag ägare till ett litet hus på landet. Självklart ska jag tillbringa första helgen där också. Resten av familjen är inte lika entusiastiska som jag. Det finns ju ingen uppkoppling där gudbevars.

Men jag ser fram emot tystnaden och lugn och ro. För visst måste det vara tyst på ett ställe som ligger i Tystbera? Det hörs ju liksom på namnet.

Själv tycker jag att det ska vara nyttigt för mina barns hjärnor att vara utan en skärm framför ansiktet. Och att de ska få vara tvingade att använda hjärnan till att hitta på saker själv. Någonstans på vägen har vi skapat mottagningscentraler av vår barn. De tar liksom bara emot stimuli hela tiden. Ingenting sker av sig själv. Datorer på ont och gott.

På lördag skall vi åka och hälsa på Nikki och valparna. Jag längtar verkligen efter att få träffa vår lilla prinsessa. Hon har varit hemifrån så länge nu och vi har inte träffat henne på drygt 2 veckor. Julle får nog följa med den här gången. Om de sen får träffas återstår att se.

Nu när jag jag skaffat landställe så ville jag ha självbevattningskrukor dit. Blommor vill jag kunna ha där om inte annat för att det ska se bebott ut. Jag tänkte att pelargonerna skulle få övervintra där eftersom de klarar av att stå i svalt utrymme. De mår tom bättre av att vara svalare på vintern.

Men självbevattningskrukor är dyra och ofta fula. Göra egna blev lösningen. Jag googlade på hur man skulle göra, men hittade ingen bra beskrivning så därför gör jag en nu. Hoppas den kommer till nytta för någon.

Vad behövdes då?



1. Ytterkruka av högre modell så "vattentanken" skulle rymmas. Botten skall vara mindre än öppningen för att platta ska fasta på ner.
2. Ett bevattningsrör. VP-rör från Jula passar utmärkt.
3. En rund plastskiva som jag gjorde små hål i och ett större som bevattningsröret passar i. Skivan ska vara större än botten men mindre än öppningen överst. Den skall stanna ungefär 1/4 från botten.
4. En lite bit frigolit eller vinkork och en grillpinne av trä.
5. Ev lecakulor om inte plastskivan sitter stadigt av sig själv.

Ihopsättningen:




Plaströret skall vara lika långt som krukan är hög, eller lite längre. Den skall vara snedsågad i nedre änden så vattnet lätt rinner ut i "tanken".

Stick ner röret i plastskivan med den sneda delen neråt.




Sätt ner i krukan och passa in hur högt plastskivan skall sitta på röret genom att pressa ner skivan tills det tar stopp.



Sätt en bit frigolit eller vinkork på grillpinnen. Obs att den skall passa i röret. Detta är nu en sk flottör.



Försäkra dig om att flottören glider lätt i röret utan att ta emot någonstans.



Dra upp flottören till den position den skulle flyta upp till om vattentanken är fylld (upp till plastskivan) Gör en markering på pinnen i hörj med överdelen på röret.

Nu är det klart att plantera i krukan.......om inte



...plastskivan sitter ostadigt eller man har valt en rak kruka. Då fyller man "vattentanken" med lecakulor upp till plastskivan, och lecakulorna håller upp den och den sitter stadigt. Obs att bevattningsröret måste stå i botten när lecakulorna fylls på. Annars hamnar de i röret och är i vägen för flottören.

Tips:

I stället för plastskiva kan man ta ett nylonnät, men så måste man ha lecakulor i botten.

Senaste veckan har Julle lyft på en bakbenet ibland när han står stilla. Jag har klämt och känt, böjt och sträckt, men ingen speciell reaktion. När han går och springer har det inte synts nånting alls. Jag har fått rådet att han ska vila och ta bara korta promenader vilket jag har försökt att följa. Men med en löptik i huset brevid motionerar han sig själv ganska bra genom att springa omkring och pipa varvat med att sitta och stirra ut mig i hopp om att få tillträde till tiken i fråga.

 

I morse hoppade han omkring på 3 ben under de första 3 minutrarna när jag släppte ut honom. Det hindrade honom inte från att sniffa omkring efter nattens ev objudna gäster dock och snart sprang han på alla 4 utan att halta. Men jag blev ju fundersam och började söka på nätet. Ju mer jag läst destå mer börjar jag tro att han fått Borrelia. Han fick en fästing i jumsken i somras för ca 5 veckor sendan och det är tydligen vanligt med oförklarliga hältor. Jag får nog allt ringa veterinären på måndag.

Nu har jag gjort årets fösta julkort (tror jag). Stämpeln köpte jag för att jag tyckte att den var lite lik en shiba. Nu måste jag bara lära mig att färglägga den rätt. Båste studera shibavalpar lite mer.

I dag är Nikkis valpar 9 dagar gamla och jag har fått bilder på dom från uppfödaren. Just nu tycker jag de liknar små björnungar mer än hundvalpar.

Hannarna



Tiken

Som vanligt scrappar jag bäst efter en skiss eller ett alster som inspiration. Stämpelgårde hade en fin skiss gjord av en tjej som är endast 15 år. Vad månde bliva av en sån tidig inspiratör? Göra inspirerande skisser kan hon minsann.

Här finns skissen

Jag gjorde ett till kort av spillbitarna tillsammans med ett 3D-motiv jag hade hemma.

Jag försökte fåt till det som ett rum för att den lilla tagen skulle se ut som en tavla uppnålad på väggen.

För länge sedan fick när ungarna prenumerarade på tidningen Bamse följde det med ett kartongark med en batteriholk. Man skulle trycka ut den och sedan vika ihop den. Nu har den hängt med så länge och blivit fläckig och solkig, så jag tyckte det var dags för en ny.

Jag fick trixa lite för att få en mall som passade för ett 30X30 papper, och behöver nog justera det lite, men jag lyckades göra en holk i alla fall. Baksidan på taket går att vika upp så man kan tömma holken i batteriåtervinningen.

För en gångs skull har jag varit duktig och gjort det jag tänkt så många gånger. Dvs skapa kort av överblivet material från den LO man nyss gjort. Jag är ju som sagt fålig på det och har massor med spillbitar som jag dessutom är dålig på att använda. Det brukar sluta med att spill-mappen blir överfull och jag slänger bort det mesta. Jag har ju en del färdigmålade motiv och det var bra att använda till detta. Hoppas jag motiverar mig själv att fortsätta på den inslagna banan, dvs direkt göra kort av spillet innan jag slänger ner det i spillmappen.

Jag fick för mig att jag borde göra nåt till mitt BOM-album (BOM = Boken om mig). Jag hade ett foto som jag ville göra, men när jag öppnade albumet för att mäta storleken eftersom jag glömt det, fick jag syn på ett foto som jag satt in utan att scrappa det. Eftersom albumet är i storlek 20X20 så tog fotot nästan all plats. När jag fixat fotomattor och klistrat på det och text verkade dekorationer överflödiga.

I dag har varit en minst sagt spännande dag. Uppfödaren meddelade att nu är det på gång....pirr i magen. Sen följde ett antal pip i mobilen.

- Två hanar hittills
- 3:e killen
- 4:e killen...
- 5:e hanen!

Där trodde vi det var stopp men se, sen trillade en liten tjej ut också.

Helt otroligt att hon fick hela 6 valpar. Inte var hon så stor att det verkade som så många. 3 st trodde vi att det kunde vara, vilket är en normalkull för en Shiba

Jag kände mig som en nervös pappa i väntrummet på BB under tiden. Det är tufft att vara fodervärd

Charlotta var gullig att ta fram kameran och knäppa några bilder. Jag är helt såld!

Duktiga Nikkedockan med bebbar



Tikvalpen



Valpmyller

Min äldste son är en riktig svärmorsdröm. Vi få ofta höra att han är artig och trevlig när vi är ute bland andra. Han har varit sån i nästan hela sitt liv, så det är nog hans natur och inget vi föräldrar kan ta åt oss äran av. 

Här har jag scrappat en bild om en sån situation när han smälter folks hjärtan. På min kusin Mats bröllop 2005 när han var 10 år, gick han alldeles på eget bevåg fram och bjöd upp min kusin Jenny till dans.

Jag har haft katter ända sedan jag flyttade hemifrån. Nu låter det som om jag har haft jättemycket katter men under 25 år har jag bara haft 5 st. Först skaffade jag Bullen ett halvt år innan jag skulle flytta hemifrån. Ett par år senare flyttade Majsan in. Majsan fick jag behålla i 11 år och Bullen i drygt 18. Under tiden jag hade dessa två hade jag en katt som hetter Gösta tillsammans med min dåvarande sambo. Han blev vi dock tvugna att placera om då han hade ett ont öga till Bullen.

Ett halvår innan Bullen gick till de sälla jaktmarkerna knackade Nisse på dörren. Han dök upp en kväll och ville flytta in. Efter några vändor tillbaka till den förre ägaren så fick han som han ville. Ca ett år senare var jag mogen för en katt till och Lurvan flyttade hit från ett katthem i Skåne. Hon var inte riktigt tam när hon kom, men anpassade sig ganska fort.

Nå för att komma till vad rubriken handlar om så.....

Sen hundarna flyttade in har katterna slutat mer eller mindre att vara på tomten. Hundarna kan nämligen inte låta bli att jaga dem när de springer, och de gör dom när hundarna kommer för nära. Detta medför att de nu har tagit grannens tom i besittning. Det är tur att grannen gillar katter. Jag har dåligt samvete för katternas skull, och har försökt alla möjliga varianter till lösning men utan resultat hitills.

Här ligger de och myser bakom grannens staket.