Heilas näthörna

Idag har jag lärt mig något nytt. Att jag lidit av allvarlig Myopi ( -10 dioptrider) sen jag var i 6-7 års åldern. Det är inte så läskigt som det låter, för Mypoi betyder närsynthet.

Det tråkiga med det hela är att det medför större risk för att drabbas av andra värre ögonåkommor, och jag tillhör tråkigt nog de drabbade. Min ena glaskropp är ordentligt grumlig och näthinnan är alldeles för tunn. Dessutom har den lossnat på ett ställe tidigare och hotar att lossna på andra.

Men än så länge ser jag, och så länge jag gör det finns det hopp.

---

Saxat från Wikipedia om Myopi

Myopi mäts i dioptrier; och anges som styrkan på det korrektionsglas som måste användas för att bilden skall återges skarpt på näthinnan. Myopi på -6,00 dioptrier eller mer räknas som stark, eller allvarlig, myopi. Personer med hög myopi löper större risk för mer akuta ögonproblem såsom näthinneavlossning eller glaukom. Närsynta har också större frekvens av glaskroppsgrumlingar, som upplevs som svarta prickar som vandrar (mydesopsia).

Min  bästa idé på länge poppade upp i hjärnan för nån vecka sedan.

Vi tyckte ungarna skulle sitta kvar vid matbordet tills alla hade ätit upp. Eftersom vi inte haft den rutinen innan så blev det naturligtvis gnäll. Då kom jag ihåg de små lapparna med tal som jag gjort iordning för länge sedan när vi tränade multiplikationstabellen och fick en snilleblixt. Ungarna behöver träna mer och efter maten var väl en bra tidpunkt.

Vi startade ett spel där en tar en lapp och säger talet. Den som svarar rätt först tar nästa lapp osv. Den som först får 10 lappar får gå från bordet.

Det är inte alla gånger det är vi vuxna som får gå först från bordet minsann.

Så kom det i dag till slut det jag visste skulle komma, uppsägningen. Jag har ju inte arbetat på min arbetsplats sen 2001 men varit anställd under hela perioden jag haft sjukpenning och senare tillfälligt sjukbidrag. Så länge jag inte varit permanent sjukpensionerad (sjukbidrag) har jag inte kunnat bli uppsagd enlig lag även om både jag och arbetsplatsen vetat att jag aldrig skulle klara att komma tillbaka.

Nu är hunden så gott som urfälld. Inget bloggande har det varit på länge heller, men jag ska försöka bättra mig. Så mycket man vill göra och orken räcker inte till.

......har du målat kjolen din med solens klara gull?

Idag har jag grovrensat 1½ rabatt och den andra 1½:an tog jag igår, så nu är det bara resten kvar (6 st mindre). På hösten krattar jag in löven i rabatterna för attt isolera lite mot barfrosten som går hårt åt växterna, så det är det jag tagit bort. Massor med små blad och knoppar tittar upp och en och annan seg spindel och gråsugga tultar omkring.

På väg till skoaffären lyste det massor med små tussilago-kjolar i vägkanterna. Jag blir så lycklig! Det är vår!!!

För några år sedan skrev jag mycket dikter. Den här skrev jag när jag fick mitt första besked om  tillfällig sjukersättning (fd. sjukpension). Jag kom att tänka på den nu när jag fått besked om varaktig sjukersättning.

Gilla läget 

Jag ska köpa rullator
och lacka den lila
Hasa runt i tofflor
och på glidet fila 

Klä om sitsen
med velour i rosa
Komplettera stilen
med terylen-blåsa 

Köpa tärningar i ludd
att på styret hänga
Fixa broddar
och stadig känga 

Färga håret blått
Permanenta det hårt
Att vara pensionär
blir inte svårt

Pälsen alltså

Första tvätten uthängd för året. Jag blir lika lycklig varje år!



På kul kollade jag in när det skedde förra året och kunde konstatera att trots denna ihärdiga vinter är jag bara en dag senare i år. Se här.