Underbara pysslingar!
Tack Annika. Det var länge sedan jag blev så himla glad och rörd!
Ett kort med rara ord fanns med.
Sen har många andra skickat kramar via forumet också. Hur ensam och eländig man än känner sig så finns alltid nån på forumet som muntrar upp en eller visar att dom finns där och tänker på en.
Quickutz + Dialådor = Sant
Pyssellusten
Här kommer några av de senaste korten.
Minnen från amningsträsket.
Som detta tex:
Jag sitter i soffan och njuter av Pripps blå-reklamen.Det ser så härligt ut.lugnt och fridfullt.Till och med vattnet ligger still. Ändå är det något som känns avigt. Som att det är något i den perfekta bilden som inte riktigt stämmer. Så kommer jag på det: det är inga barn med. Är inte det väldigt konstigt? Alla som är med i filmen ser så friska och sunda ut, och alla verkar vara kring 30, men ingen har barn.Inte en enda. Kan det vara så att man blir steril av öl?
Citerat ur Annika Lantz bok 9½ månad.
Dopkort.
Lilla kusinbarnet ska döpas på lördag. Kortet har jag liftat av ett tidigare kort som jag inspirerades av Panduros tidning Hobbyidéer.
dies
Hur kommer det sig att man kommer på alla bra saker att skriva precis när man ska gå och lägga sig? Eller när man redan har lagt sig rentav? Ja det är typiskt hur som helst. I går natt (eller rättare i sag i morse när jag förtvivlat försökte somna) hade jag massa tankar i huvudet som jag tyckte passade bra att skriva ner här. Nu är de hopplöst försvunna. Förmodligen dyker de upp i skallen vid 03.00 i natt.
Posten har varit snäll idag och levererat mitt köp på e-bay. Jag är klart bättre på att shoppa än att pyssla.
Jag vill ha ett liv.
Jag vill gå till mitt jobb och träffa vuxna människor, lösa problem och känna att jag gjort rätt för min lunchpaus. Vara uppdaterad på världsläget och veta vad som är modernt oavsett om jag har lust att följa det eller inte. Jag vill kunna allt detta utan att få sån huvudvärk och utmattning att det enda vettiga är att gå och dra nåt gammalt över sig.
Snart är den förhoppningen garanterat slut. Försäkringskassan kommer att lägga ett förslag om varaktig sjukersättning, dvs sjukpensionering på allvar. Tidigare har det ju i alla fall kollat upp mig vartannat år för att se om det går att hitta på något. Nu får jag vila i evighet.
Det känns faktiskt som att dö en smula på något sätt. Men det är väl arbetslivet och den personliga utvecklingen som begravs bara. Fast det känns inte så bara. From snart är jag inte en del av det samhälle som gäller för viktigt, och är inte en människa man kan satsa på. Inte en man kan satsa pengar på heller för den delen. Nu blir det nog slut på chansen att få till fler rehabeliteringar och behandlingar. Det lönar sig ju ändå inte som det verkar.
Jag önskar att Dr Nath kommer på hur man gör när man bränner nervtrådarna mellan 2:a nackkotan och skallen så att att huvudvärken och det förbaskade trycket i huvudet kunde släppa. Sen kanske man kunde laga minnessållet också så folk slipper bli irriterade på att man hela tiden glömmer bort vad de säger.
Bläh!!!
