Heilas näthörna

Äntligen går det bättre. Hela veckan har jag suttit med när båda hundarna varit lösa tillsammans. Tur är att vi har en barngrind i trappan numer så det har gått att dela på dem, annars hade jag väl blivit galen. I går var första gången jag kände att det började fungera. Julle verkar ha accepterat att hon ska vara här. Han säger inte åt henne lika hådhänt längre utan nöjer sig med att lyfta på läppen eller morra. Hon har ju ordentlig respekt för honom så hon backar och gör sig liten.

I dag försökte Julle sig på att leka med henne och skulle jaga henne lite. men då skrek hon i himmelens sky och han kom av sig rejält. Han såg rejält förvånad ut och undrade nog vad han gjort. men med tanke på hur han hutat åt henne tidigare så får han skylla sig själv.



Ursäkta den dåliga bildkvaliten, men jag saknar redigeringsprogram numer.