Jag vill ha ett liv.

Jag vill gå till mitt jobb och träffa vuxna människor, lösa problem och känna att jag gjort rätt för min lunchpaus. Vara uppdaterad på världsläget och veta vad som är modernt oavsett om jag har lust att följa det eller inte. Jag vill kunna allt detta utan att få sån huvudvärk och utmattning att det enda vettiga är att gå och dra nåt gammalt över sig.

 

Snart är den förhoppningen garanterat slut. Försäkringskassan kommer att lägga ett förslag om varaktig sjukersättning, dvs sjukpensionering på allvar. Tidigare har det ju i alla fall kollat upp mig vartannat år för att se om det går att hitta på något. Nu får jag vila i evighet.

 

Det känns faktiskt som att dö en smula på något sätt. Men det är väl arbetslivet och den personliga utvecklingen som begravs bara. Fast det känns inte så bara. From snart är jag inte en del av det samhälle som gäller för viktigt, och är inte en människa man kan satsa på. Inte en man kan satsa pengar på heller för den delen. Nu blir det nog slut på chansen att få till fler rehabeliteringar och behandlingar. Det lönar sig ju ändå inte som det verkar.

 

Jag önskar att Dr Nath kommer på hur man gör när man bränner nervtrådarna mellan 2:a nackkotan och skallen så att att huvudvärken och det förbaskade trycket i huvudet kunde släppa. Sen kanske man kunde laga minnessållet också så folk slipper bli irriterade på att man hela tiden glömmer bort vad de säger.

 

Bläh!!!


Kommentarer
Postat av: Elina

Det är skrutt.

2007-08-08 @ 00:52:28
URL: http://elinasblandning.blogspot.com/
Postat av: Lee

KRAAAM!!!

2007-08-26 @ 22:41:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0