Heilas näthörna

Det hela började med att vi bestämde oss för att köpa fritidshus i våras. Då familjen hade olika krav som behövde tillgodoses var urvalet lite begränsat i vad vi skulle titta på. Men sökandet började och vi åkte och tittade på en par lovande objekt. Ett fastnade vi för och gav oss in i budgivningen. Egentligen startade budgivningen på ett för oss för högt pris och det visade sig att vi inte kunde hänga med och fick ge upp. Det var ju inte roligt, men vi tittade vidare.

Jag skrev in våra önskemål på en mäklares lista och efter bara någon vecka dök ett intressant objekt upp som verkade passade oss. Vi hade en planerad resa söderut och på hemvägen tog vi oss en lite "smygvisning" för att se om vi tyckte det var bra. Det var det, och vi åkte på den riktiga visningen några dagar senare för att kunna titta inuti huset också.

På visningen var det kanske 3 par som var och tittade. Barnen var med, likaså morfar som ska var med i köpet. Alla verkade nöjda med vad de såg och vi pratade mycket med mäklaren och ställde massor med frågor. Det var bla frågeställningar om det skulle gå att köpa till en bit tomt då vi upptäckte att en del byggnader stod halvvägs ute på annan ägares mark. Hon berättade att marken tillhörde stamfastigheten som det här huset var en avstyckning ifrån den. Mannen som byggde huset var vän med ägarna och hade fått betala en symbolisk summa på 300 kr/år för mark han använde som inte tillhörde huset. Och det var ganska mycket mark på baksidan som användes men inte ägdes. Vi frågade om det skulle gå att köpa loss den biten. Hon sa att det skulle hon fråga, men stamfastighetens ägare hade dött precis men hon skulle kontakta ägarna av dödsboet. Under tiden vi stod och pratade med mäklaren ringde hennes telefon flera gånger, men hon valde att ignorera samtalen. – Bara någon som inte hittar vägen hit trodde hon. Och när visningen var slut dök en Merca upp med ett medelålders par upp. Min tanke när jag såg dem var: Jäklar, de där har pengar som gräs! 

På måndagen kontaktade vi mäklaren, och eftersom inga bud var lagda la vi det första budet på 825.000:- som var utgångsbudet. Sen startade en helt horribel budgivning på 23 bud mellan oss och just paret i Mercan som pågick under 3 veckor. Jag kastades mellan hopp och förtvivlan hela tiden och jag mådde skitdåligt pga nervpressen. I början lade de sig 10.000 över oss hela tiden. Vi kontrade med ibland samma eller la oss betydligt högre.  Vi gav oss vid 1.220 000:- och då var mina nerver och köplust på fritidshus slut för tillfället. 

När det nu inte blev nåt fritidshus till semestern så bestämde vi oss för att hyra ett i Sörmland en vecka, så det gjorde vi. Och en månad senare när vi var på en utflykt från det hyrda huset till Nyköping ringer mäklaren och säger att köparen har gjort sig ovän med grannen i en diskussion om att köpa loss den marken som jag berättade om tidigare, och har hoppat av. Är vi fortfarande intresserade. Många konstiga känslor rusade genom min kropp just då kan jag säga. -Ihhhhh, det finns kvar! – Nej, jag orkar inte med det här igen! Eftersom vi var i Nyköping där mäklarkontoret ligger åkte vi dit och pratade med mäklaren.

Hon berättade det lilla hon visste och att säljare skulle försöka komma till nåt avtal om marken med grannen och att de var villiga att sänka priset. Hon skulle återkomma på måndag. Det gjorde hon men utan en prisidé så vi la ett bud på 975.000 inklusive allt lösöre och bad henne återkomma om de var nöjda med det eller inte. Dagarna gick och vi fick inget svar.

På fredagen vaknade jag av att jag fick ett sms där det stod: -Hej Helena, den andra budgivarna från förra omgången har vaknat till liv och funderar nu på om de är fortsatt intresserade också. Jag hör av mig så snart jag kan.

Jag kände bara att -Nej, detta orkar jag bara inte med en gång till. Försökte få tag på mäklaren och fråga vad det blev av säljarens motbud om de inte var nöjda, och att jag nog inte var intresserad av en ny budomgång. Fick inte tag i henne och började skriva ner min åsikt i ett sms, men han inte skicka det förrän hon ringde. Jag ställde frågan muntligt och då sa hon: Den andra budgivaren är inte intresserad och säljare skulle vara nöjd om vi kunde tänka oss att höja till 1.000.000. Efter en sekunds överläggning med maken sa vi ja!

Nu är jag alldeles slut! Men handpenningen är precis lagd och besiktning är beställd till på tisdag så om inget upptäcks på den så har vi äntligen fått huset.

Note to self: I framtida ev husköp eller försäljning ska jag inte stå som kontaktperson eller vara den som håller i budgivning etc. Maken är mycket mer lämpad för ändamålet!